ANNAELISABETHÅHLÈN

har precis vaknat och sitter och tittar på vänner, mycket underhållande. gillar serien!

Ska nog ta en liten promenad, känner bara för att gå och tänka lite för mig själv andas in lite frisk luft.
Fan har så sjukt lite kvar i sverige och det börjar kännas, är lycklig för att åka men samtisigt deppig för att jag inte får vara kvar här hemma. Känner hur mycket roligt jag kommer missa men samtidigt hur mycket roligt jag kommer få uppleva där nere. Jag är kluven.
Självklart är detta någonting jag vill göra, det vill jag verkligen och jag gör det min bästa vän och vi kommer få en så grym upplevelse tillsammans på Madeira, en resa för livet. Jag skulle ångra mig för alltid om jag inte gjorde de. Det är bara det att i början var det så mycket glädje och nu känns ett år som en evighet, en evighet av lycka somliga dagar och en evighet av hemlängtan andra. Ibland blir jag alldeles exalterad och vill bara hoppa omkring av lycka och i nästa sekund vill jag bara lägga mig i fosterställning och gråta i mammas knä.
Nej jag behöver en promenad nu känner jag. skriver säkert senare

hejhej